Jag kan inte känna något längre.

Glädje är inte på riktigt.

Sorg har jag vant mej vid.

Rädslan är tom.

Oron är konstig.

Ilskan är långt borta.

Tröttheten är försvunnen.

Hungern är oviktig.

Kärleken är glömd.

Smärtan är tämjd.

Mättnaden har flytt.

Energin finns inte.

Kölden spelar ingen roll.

Modet har jag aldrig haft.

Hoppet har jag gjort mej av med.

Viljan är meningslös.

Sej mej, är jag redan död,

eller väntar jag bara?