All denna ilska,

Den ilska som gämt är runt oss,

Alla krig,

Alla bråk,

Alla slagsmål,

ALLT!

Det är ju så sjukt igentligen, att det ska vara så okej med all ilska som driver människor till de yttersta, Sen smäller det då blir de antingen de ena eller de andra. Frågan är bara vilket? Och varför gå omkring och bära på allt detta? Varför inta bara prata om de? Kan de vara så svårt? Ja de kan de och jag är ett levande bevis på de, Jag har så svårt för att prata om saker o ting. Igentligen vet jag inte varför kanske beror de på att jag oftast inte sejer vad jag tycker, Jag håller oftast med. 

En kompis sa en gång att jag skulle gå och kolla om jag var psykistsjuk, För jag tänker inte på annat om döden och hur underbara de skulle vart, För jag vill inte dö gammal, skrynklig och gråhårig. Jag vill dö ung o vacker utan rynkor.

Men jag har sammtidigt så stora drömmar om att ha 2 barn o egen lägenhet och massa sånt.

Jag har bara så svårt att välja, och det ger mej sån ångest!