Livet jag önskar jag hade,

tankarna jag önskar jag hade,

skratten jag önskar jag hade.

Livet jag önskar jag hade har jag inte, varken tankarna eller skratten. Men en sak ska ni veta jag har de ingen har men alla har, de alla älskar men hatar, de som gör alla glada men ledsna, jag har döden till min tröst.

En dag i taget, Det räcker.

Vänd dej inte om och sörj de förflutna,

för de är borta.

Och bekymra dej inte om framtiden,

För den har ännu inte kommit.

Utan lev i nuet,

Och gör de så underbart,

all de är värt att minnas.

Jag visar alltid en så trygg, säker och stark sida utåt att ingen någonsin kommer ta mej på allvar när mitt inre monster äter upp mej inifrån. Det kommer ta lång tid för folk att lära känna Matilda bakom den stenhårda masken av leenden och gapskratt.

Masken är nästan alltid där. Det händer någon enstaka gång att den faller av mitt ansikte, och då tappar alla andan när de såg att jag också har vatten bakom ögonen, något som dom inte trott. På nätterna när ingen ser mej, vågar jag också släppa taget, säppa min mask. Då kan jag gråta i timmar, låta min salta tårar blöta ner min favorit kudde som var fylld med intårkade tårar efter nätter som jag varit för rädd för att sova.

Jag kan inte känna något längre.

Glädje är inte på riktigt.

Sorg har jag vant mej vid.

Rädslan är tom.

Oron är konstig.

Ilskan är långt borta.

Tröttheten är försvunnen.

Hungern är oviktig.

Kärleken är glömd.

Smärtan är tämjd.

Mättnaden har flytt.

Energin finns inte.

Kölden spelar ingen roll.

Modet har jag aldrig haft.

Hoppet har jag gjort mej av med.

Viljan är meningslös.

Sej mej, är jag redan död,

eller väntar jag bara?

If you hold on to the end,

You hold on the time you want,

Couse when you die,

You made a choise,

Not how you die,

Not when you die,

But what you make of your life.

It's so much I want to do with my life but I can't, Couse I'm don't have the power to do anything.. 

All denna ilska,

Den ilska som gämt är runt oss,

Alla krig,

Alla bråk,

Alla slagsmål,

ALLT!

Det är ju så sjukt igentligen, att det ska vara så okej med all ilska som driver människor till de yttersta, Sen smäller det då blir de antingen de ena eller de andra. Frågan är bara vilket? Och varför gå omkring och bära på allt detta? Varför inta bara prata om de? Kan de vara så svårt? Ja de kan de och jag är ett levande bevis på de, Jag har så svårt för att prata om saker o ting. Igentligen vet jag inte varför kanske beror de på att jag oftast inte sejer vad jag tycker, Jag håller oftast med. 

En kompis sa en gång att jag skulle gå och kolla om jag var psykistsjuk, För jag tänker inte på annat om döden och hur underbara de skulle vart, För jag vill inte dö gammal, skrynklig och gråhårig. Jag vill dö ung o vacker utan rynkor.

Men jag har sammtidigt så stora drömmar om att ha 2 barn o egen lägenhet och massa sånt.

Jag har bara så svårt att välja, och det ger mej sån ångest!

Varför ska du skrika och hålla på? 

Vad har jag och dina familj någonsin gjort dej?

Jag vill bara att du ska lyssna litepå mej iaf,

Önskar du inte tyckte det var så mycket begärt.

Jag vet inte hur jag ska vara runt dej,

Vet jag någonsin vilket humör du är på?

Jag går runt,

Runt och tänker,

Tänker på dej,

På oss,

Undrar hur du ska vara nästa gång jag träffar dej.

Går samtidigt runt och hoppas,

Hoppas på att du ska vara,

Vara som du var när jag först träffade dej.

När jag träffade dej första gången mitt hjärta.

Då du alltid var glad,

Då jag trodde på att de var din riktiga min.

Bara så att du vet så älskar jag dej. <3